Vi lever i en hemsk värld. Den är mörk, kall, rå och apatisk. Ibland kan det vara svårt att tro att Gud finns även för oss som mött honom när man ser hur det ligger till.
Och det är inte lättare för de människor som ännu inte gjort det.
Samtidigt så tror vi på en Gud som har all makt i himmelen och på jorden. En Gud som kan göra exakt vad han vill. Så varför bankar han inte ihjäl ondskan? Varför ser det ut som det gör? Varför får vissa människor, både troende och icketroende, gå igenom så hemska saker?
Detta är frågor som aldrig riktigt tagit plats i mina tankar.
Förrän nu.
För att förstå detta fick jag gå tillbaka till början. Gud skapade människan till sin avbild. Människan föll i synd och synden fick fäste. Sen var det kört. Fram tills Jesus kom in i bilden. Han upprättade den relationen som var tänkt från början av skapelsen mellan människa och Gud som synden förstört. Genom att vi har fått förlåtelse för våra synder kan vi alla träda inför Jesus.
Det finns en känd förkortning som lyder ”WWJD”. ”What would Jesus do?”.
Frågan här är snarare ”WWJDI”. ”Why would Jesus do it?”.
Jesus dog inte för oss för att vi skulle kunna bli som högteknologiska ånglokomotiv under den Industriella revolutionen, vars enda syfte var att röra sig över så långa sträckor som möjligt på så kort tid som möjligt. Jesus kom inte för att vi skulle kunna prestera bättre.
Jesus är inte prestationsinriktad.
Jesus är relationsinriktad.
Syftet var att Faderns kärlek skulle uppenbaras för människan. Poängen var att ALLA skulle få tillträde till det allra heligaste. Hela grejen var att den Helige Ande skulle utgjutas över allt kött, så att var och en av oss som tror kan få träda in i den kärleksrelationen som var tänkt från innan Första Mosebok 1:1.
Låt oss inte tro något annat än att Jesus kan utplåna ondskan. Låt oss inte tro något annat än att hans namn står över ALLA andra namn.
Men utan motgångar skulle vi aldrig behöva Gud. Om vi aldrig gick igenom elden skulle vi aldrig behöva ropa på Jesus. Utan lite skit skulle vi aldrig behöva tvätta ögonen och blicka uppåt.
Det absolut viktigaste för Fadern är relationen till sin skapelse, till sina barn. För Jesus finns inget bättre än att få hänga med dem som han kallar bröder och systrar. Allt detta sker genom den Helige Ande.
Det viktigaste för Gud är inte prestation, varken från våran sida i form av att vi lever rätt och rent eller att han i form av en kraftdemonstration utplånar allt ont. Det viktigaste är inte att vi uppfyller vår ”kvot” av människor frälsta eller att vi bett tillräckligt många minuter under dagen.
Det viktigaste är att vi får lära känna vår Herre och Gud och Skapare. Att han får ta plats i våra liv. Därefter kommer resten naturligt. När vi inser att det inte finns något bättre, ljuvare eller härligare än att på ett personligt och intimt plan få lära känna han som sitter på tronen och som är upphöjd över allt.
Då bleknar prestationen bort. Den blir den naturliga följden.
Ondskan finns inte i vår värld för att vi har en frånvarande Gud. Anledningen till att ondskan finns i vår värld är på grund av att relationen är det absolut viktigaste. Utan motgångar behövs ingen Gud. Utan motgångar skulle vi aldrig se Jesus för den han är.
Det finns inget ljus utan mörker och mörker är enbart avsaknaden av ljus.
Om Jesus aldrig fick visa sin kärlek för oss skulle hans offer på Golgata vara förgäves.
Det som på riktigt behagar Gud är inte alla rätt vi gör. Det som på riktigt behagar Gud är inte den dagen vi blir syndfria. Det är när vi kommer till honom och lär känna vår verkliga far för den han är.
Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.
Andra Timoteusbrevet 1:9-10
De ropade till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål. Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret och bröt sönder deras bojor.
Psaltaren 107:13-14
…för Fadern själv älskar er därför att ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud.
Johannes 16:27